Film: Mycket väsen för ingenting

Mycket väsen för ingenting är en brittiskt film gjord 1993, baserad på William Shakespeares komedi med samma namn.

Filmen handlar om två unga kärlekspar. Det är Claudio och Hero, som planerar att gifta sig, men vars kärlek sätts på spel när Hero blir anklagad för att ha varit otrogen. Det är även Claudios nära vän Benedict, som efter mycket om och men erkänner att han tycker om Heros kusin, Beatrice. Som tur är så är Benedicts känslor besvarade, och med hjälp av deras vänner förs även de samman.

Mycket väsen för ingenting är en komedi, med mycket romantik och ett lyckligt slut. Det är karaktärernas humoristiska och snabba kommentarer som blir skämten, ofta genom att vara lite sarkastiska eller att förlöjliga andra. Filmen är inte så som en klassisk komedifilm är idag, då dagens humor ser lite annorlunda ut. Den enda stora likheten mellan denna film och moderna komedier är nog då att slutet var lyckligt och glatt.

Jag tycker faktiskt att filmen var lite smårolig, trots att det inte är något jag skulle titta på i vanliga fall. Karaktärernas alla kommentarer och så som de betedde sig var dock lite roligt på ett löjligt sätt, så denna film var i slutändan ganska bra enligt mig.

'

Film: Romeo och Julia

Denna klassiska kärlekstragedi från renässansen är kanske det mest kända verket av William Shakespeare. Det handlar om de två familjerna Capulet och Montague, som är varandras fiender, och i den här moderna filmversionen utspelar sig berättelsen vid Verona Beach, någonstans i USA. Allt förändras dock när Romeo Montague och Julia Capulet förälskar sig i varandra. Kärleksparet gör allt för att få vara tillsammans. Konsekvenserna av detta, och av att deras familjer trots allt ligger i fejd med varandra, visar sig dock inte bli så bra.

Trots att denna film är Romeo och Julia i en modern tappning, och utspelar sig under 90- talet, så är det mycket som är sig likt originalverket. Man har till exempel använt Shakespeares språk, och enligt mig så passar det förvånansvärt bra in i filmen. Romeo och Julia hade nog inte varit riktigt samma sak  utan alla citat, och det speciella språket. Även fast detta är ett gammalt drama, så tycker jag även att det fungerar och är aktuellt än idag. Man har anpassat berättelsen till ett modernt samhälle, samtidigt som man har behållit grunderna.

Sammanfattningsvis så tycker jag om filmen Romeo och Julia, just för att historien har anpassat sig så bra i ett samhälle under 90- talet. Jag själv får en del tankar om hur en sådan här historia hade sett ut i verkligheten. Romeo och Julia är i alla fall ett drama som nog aldrig kommer gå ur tiden.

Film: Min vänstra fot

Min vänstra fot handlar om Christy Brown, som fötts med cerebral pares och endast kan röra sin vänstra fot. Genom filmen får man följa hans uppväxt med funktionsnedsättning, från att han föds och inte är speciellt accepterad av andra, till att han är vuxen och andras syn på honom förändras allt mer. Christy växer upp under depressionen, och över huvud taget så verkar omvärlden inte ha speciellt mycket kunskaper om människor med funktionsnedsättningar. Christy behandlas som dum och korkad av omgivningen, trots att hans svårighet bara har och göra med att han har svårt för att uttrycka sig och att röra sig. 

Men allt eftersom så förstår människorna omkring Christy honom mer och mer, och hans talanger för att måla och skriva ger honom en chans att visa sina känslor på ett sätt som han inte kunnat tidigare. 

Min åsikt om filmen är att den var ganska bra, jag tyckte den visade att alla människor har precis samma värde, oavsett vem man föds som eller vilka förutsättningar man har. Man fick också tydligt se hur synerna på Christy förändrades. Samtidigt som det var lite tragiskt, då han inte blev riktigt uppskattad förrän han visat sina konstnärskunskaper. Det var som om det var först då han var likvärdig andra, och att han inte varit det innan. 

Teater: Romeo & Juliet

Denna uppsättning av Shakespeares drama Romeo & Juliet gjordes av teatereleverna i år 3 på Bäckängsgymnasiet. Romeo & Juliet handlar om två familjer som länge varit i fejder med varandra. Men när den unge Romeo hittar kärleken hos fiendernas dotter, Juliet, hoppas de att de två släktena ska försonas, en gång för alla. Romeo och Juliet gifter sig med varandra, men när Romeo landsförvisas förändras alltihop, och Juliet blir istället uppmanad att ingå äktenskap med prinsen Paris.
Dramat, som är en tragedi, slutar med att Romeo och Juliet förenas, men på ett grymt sätt; genom döden.

Romeo och Juliet är en sorglig historia, och detta fångades upp på ett bra sätt, tillsammans med flera humoristiska inslag. Karaktärerna gjordes proffesionellt av skådespelarna och allt kändes mycket genomtänkt. Detta klassiska drama är flera hundra år, men tack vare att det är en historia som inte blir omodern, så kommer Romeo och Juliet nog aldrig att gå ur tiden.

Film: På västfronten intet nytt

"På västfronten intet nytt" är en film gjord 1979, som handlar om livet för några tyska soldater under första världskriget. Huvudpersonen är den unge mannen Paul Baumer. Han och hans vänner är ivriga inför att gå ut i krig efter att äntligen ha slutfört den långa utbildningen, både i skolbänken och på träningsläger. Alla unga män förväntas ta värvning, och soldaterna blir bara yngre och yngre.

Men när Paul och resten av soldaterna väl anländer till västfronten för att tjäna för sitt land visar sig livet bli riktigt hemskt. Varje dag blir en kamp för att överleva mot bombningar, giftgas svält, och främst av allt, för att försvara sitt land. 

Denna film skildrar första världskriget på ett väldigt bra sätt eftersom man får se vilka fruktansvärda situationer soldaterna tvingades leva i. Den är också upplagd utan att vare sig anklaga eller "tycka synd om" någon speciell sida, det är istället själva kriget som får skulden. Jag tyckte därför att filmen var bra och intressant, och en lärorik spegling av första världskriget. 

Bok: Mannen under trappan

En mystisk och smått förvirrande bok om Fredrik, som tycks leva det perfekta livet. Han känner sig mycket lyckligt lottad med sin fru Paula, sina två barn och arbetet på kommunhuset, trots sömnproblem. Den lyckliga tillvaron med familj, villa och jobb förändras dock när den mystiske mannen Kwådd dyker upp, som en blixt från en klar himmel. Sakta men säkert verkar livet hos Fredriks familj inte vara så underbart längre. Det som förut verkat perfekt suddas ut och ersätts av ilska, rädsla och oro.

Jag tyckte att denna bok var bra. Det var mycket spänning och det kändes ganska obehagligt att läsa ibland, men det förstärkte snarare känslan som jag tror att författaren, Marie Hermanson, ville få fram.

Harold, Maude och Amelie

Film: Harold and Maude

"Harold and Maude" är en svart komedi som är inspelad och utspelar sig på 70- talet. 

Filmen handlar om den tyste och mystiske unge mannen Harold, som sysselsätter sig genom att iscensätta sin egen död och gå på begravningar. Han är mycket intresserad av allt som har med döden att göra, och verkar inte ha några vänner. 

Harold bor tillsammans med sin mamma som är väldigt mån om att Harold ska hitta någon att gifta sig med. Hon bryr sig över huvud taget inte om Harolds egna känslor och nonchalerar bara bort hans "försök" att ta livet av sig. 

En dag när Harold är på en främlings begravning träffar han den 79- åriga, pratglada damen Maude. Hon visar sig ha samma intressen som honom; att gå på begravningar och fantisera om döden. Men skillnaden mellan Harold och Maude är att Maude är mycket mer positiv, glad och spontan. Och det smittar snart av sig. Ju mer Harold och Maude umgås, desto mer förändras Harold. Han går från att vara tyst och blyg till att vara gladare, och slutar till och med att ta livet av sig på ett tag. :) De två vännerna planerar till och med att gifta sig, trots den stora åldersskillnaden och Harolds mammas försök att hindra det. 

Jag tycker att "Harold and Maude" är en speciell och annorlunda film, men med mycket humor. Att Harold hela tiden försöker iscensätta sin egen död blir på något sätt humoristiskt, trots det allvarliga i det. Harolds förändring av personligheten är tydlig, att han går från att vara en tyst och ensam person till att vara spontan och ha mer livsglädje. Filmen är bra, och ganska rolig, även om den inte är som andra filmer. 

Film: Amelie från Montmartre

Den franska filmen "Amelie från Montmartre" handlar om Amelie, en ganska ensam men påhittig kvinna med livlig fantasi. Hon växte upp med en pappa som trodde att hon hade hjärtfel, och hon fick därför inte gå i skolan och lära känna några vänner. Nu arbetar hon på ett café och bor ensam i sin lägenhet. 

Amelie vågar inte riktigt ta kontakt med andra människor eller öppna sig för dem. Under sin uppväxt fick hon bara närhet med sin pappa när han skulle undersöka hennes hjärta, och det kan vara en anledning till att hon är lite rädd för att komma nära folk. 

En kväll hittar Amelie en låda med saker innanför badrumsväggen, som visar sig tillhöra mannen som bodde i lägenheten förut. Hon beslutar att hitta mannen och ge tillbaka lådan. Genom det här och flera andra "gärningar" märker man att Amelie är bra på att hjälpa människor, hon tycker om att göra folk glada. Kanske så mycket att hon glömmer bort sig själv. 

Det finns en karaktär som Amelie upptäckt är lite som hon själv, och som hon vill lära känna, Nino. Nino är en drömmare precis som Amelie själv, men Amelie vågar inte tala med honom öga mot öga. Efter att ha hittat ett fotoalbum som tillhör honom med en massa foton från en automat, så börjar hon därför ge honom olika ledtrådar som ska leda honom till henne. Det leder till att Nino blir minst lika nyfiken, för att få reda på vem hans iakttagare är...

Amelie från Montmartre är precis som "Harold och Maude" en komedi, men av en annan typ. Den är på något sätt gladare och trevligare, även fast många scener och inslag i filmen är väldigt långsökta och udda. Många delar av själva storyn är relativt orealistiska, vilket jag tycker är lite förvirrande ibland. Därför är Amelie från Montmartre inte så bra som den skulle kunna bli, men det är definitivt en film som inte är som alla andra.