Harold, Maude och Amelie

Film: Harold and Maude

"Harold and Maude" är en svart komedi som är inspelad och utspelar sig på 70- talet. 

Filmen handlar om den tyste och mystiske unge mannen Harold, som sysselsätter sig genom att iscensätta sin egen död och gå på begravningar. Han är mycket intresserad av allt som har med döden att göra, och verkar inte ha några vänner. 

Harold bor tillsammans med sin mamma som är väldigt mån om att Harold ska hitta någon att gifta sig med. Hon bryr sig över huvud taget inte om Harolds egna känslor och nonchalerar bara bort hans "försök" att ta livet av sig. 

En dag när Harold är på en främlings begravning träffar han den 79- åriga, pratglada damen Maude. Hon visar sig ha samma intressen som honom; att gå på begravningar och fantisera om döden. Men skillnaden mellan Harold och Maude är att Maude är mycket mer positiv, glad och spontan. Och det smittar snart av sig. Ju mer Harold och Maude umgås, desto mer förändras Harold. Han går från att vara tyst och blyg till att vara gladare, och slutar till och med att ta livet av sig på ett tag. :) De två vännerna planerar till och med att gifta sig, trots den stora åldersskillnaden och Harolds mammas försök att hindra det. 

Jag tycker att "Harold and Maude" är en speciell och annorlunda film, men med mycket humor. Att Harold hela tiden försöker iscensätta sin egen död blir på något sätt humoristiskt, trots det allvarliga i det. Harolds förändring av personligheten är tydlig, att han går från att vara en tyst och ensam person till att vara spontan och ha mer livsglädje. Filmen är bra, och ganska rolig, även om den inte är som andra filmer. 

Film: Amelie från Montmartre

Den franska filmen "Amelie från Montmartre" handlar om Amelie, en ganska ensam men påhittig kvinna med livlig fantasi. Hon växte upp med en pappa som trodde att hon hade hjärtfel, och hon fick därför inte gå i skolan och lära känna några vänner. Nu arbetar hon på ett café och bor ensam i sin lägenhet. 

Amelie vågar inte riktigt ta kontakt med andra människor eller öppna sig för dem. Under sin uppväxt fick hon bara närhet med sin pappa när han skulle undersöka hennes hjärta, och det kan vara en anledning till att hon är lite rädd för att komma nära folk. 

En kväll hittar Amelie en låda med saker innanför badrumsväggen, som visar sig tillhöra mannen som bodde i lägenheten förut. Hon beslutar att hitta mannen och ge tillbaka lådan. Genom det här och flera andra "gärningar" märker man att Amelie är bra på att hjälpa människor, hon tycker om att göra folk glada. Kanske så mycket att hon glömmer bort sig själv. 

Det finns en karaktär som Amelie upptäckt är lite som hon själv, och som hon vill lära känna, Nino. Nino är en drömmare precis som Amelie själv, men Amelie vågar inte tala med honom öga mot öga. Efter att ha hittat ett fotoalbum som tillhör honom med en massa foton från en automat, så börjar hon därför ge honom olika ledtrådar som ska leda honom till henne. Det leder till att Nino blir minst lika nyfiken, för att få reda på vem hans iakttagare är...

Amelie från Montmartre är precis som "Harold och Maude" en komedi, men av en annan typ. Den är på något sätt gladare och trevligare, även fast många scener och inslag i filmen är väldigt långsökta och udda. Många delar av själva storyn är relativt orealistiska, vilket jag tycker är lite förvirrande ibland. Därför är Amelie från Montmartre inte så bra som den skulle kunna bli, men det är definitivt en film som inte är som alla andra.